Templets Grundare

Under slutet av 400-talet var Kina uppdelat i två kejsardömen. Ett i norr och ett i söder. Denna period kallades för Bei Wei (Nord-syd) Dynastin. Under Bei Wei dynastins 19:e år fick kejsaren Xiaowen av norra Kina besök av den vördade buddistmunken Batuo. Batuo hette egentligen Ba-Da, och kom hela vägen från Indien.

Då Kejsare Xiaowendi mötte Batuo var han angelägen om att få den vördade munkens goda råd. Han ville nämligen bli kejsare över hela Kina, och inte bara norra halvan. De båda möttes i den dåtidens nordkinesiska huvudstad, Xian. Xiaowendi frågade Batuo hur han kunde föra ihop nord och syd till ett enat rike, och hur han skulle få det riket att bestå. Batuo gav frågan ordentlig begrundan innan han svarade:

-”Sammanförandet av nord och syd kräver uppfyllandet av fyra punkter. För det första måste du hänge dig åt, samt ha tillit till buddismen, så att du kan bli en god kejsare. För det andra måste du genomföra en jordbruksreform, så att varje människa kan få sin egen jordplätt att bruka. Detta kommer att glädja folket. För det tredje, största delen av invånarna i hela Kina är ur Han-folket. Själv kommer du från en välbärgad och mäktig etnisk minoritet. För att bli kejsare över hela Kina måste folket se dig som sin kejsare. För att det skall bli så måste du bli en av dem. Du och din familj måste klä er som Han-kineser, uppträda som Han-kineser och prata samma språk som Han-kineserna. Du måste även göra det möjligt för Han- och Mansläkten att gifta sig med varandra.”

Batuo stannade upp och synade Kejsare Xiaowendi innan han fortsatte.
-”För att du skall bli en god kejsare räcker de första tre punkterna. Ifall du verkligen vill föra samman nord och syd krävs också uppfyllandet av den fjärde och sista punkten.”

Xiaowendi försäkrade Batuo att hans innersta önskan var att föra samman nord och syd, varvid Batuo fortsatte.
-”Då måste den kejserliga huvudstaden flyttas från Xian till Louyang, som ligger mer centralt i förhållande till hela Kina.”

Kejsaren begrundade Batuos ord och sade:
-”Vad beträffar tre av punkterna ser jag inget hinder, men den tredje punkten är svår att uppfylla.”

Batuo förklarade åter att det var det som krävdes ifall han ville bli kejsare över hela Kina. Kejsare Xiaowendi förstod också detta, och tackade Batuo för hans råd. Strax därefter började han arbetet med att uppfylla Batuos fyra punkter. Då huvudstaden flyttades till Louyang satte Xiaowendi också två skulptörer till arbete med att hugga tiotusentals Buddha statyer ur berget. Dessa kom att kallas för Longmen-grottorna, och var avsedda att likna liknande skulpturer i Xian.

Xiaowendi kom så pass bra överens med Batuo, och litade så pass mycket på hans råd att han ville att han skulle stanna i Louyang som rådgivare. Han kände dock Batuo så väl att han visste att han inte skulle trivas med hovlivet. Därför erbjöd han istället honom möjligheten att öppna ett kloster i närheten av Louyang, så att de lätt kunde träffas vid behov.

Batuo vandrade länge i Louyangs omgivning, och tog så småningom med Kejsaren till berget Shao Shi, i Song-bergen. Där visade han kejsaren en dal och sade:
-”Där, i mitten av dalen som liknar en lotusblomma skall templet ligga!”

Templet som grundades döptes efter berget Shao Shi, och fick namnet för Shaolin Si genom att kombinera det första tecknet i bergets namn Shao med tecknet för Lin som betyder ”i skogen” och tecknet för tempel, Si. Shaolin Si, som betyder ”den lilla skogens tempel”. Än idag finns detta namn i den kalligrafi som kejsare Kang Xi lät sätta upp ovanför templets huvudport.

Bautos Elever

En dag då Batuo var på Tian-gatan i huvudstaden Luoyang fick han syn på en tolvårig pojke som stod och balanserade på en brunnskant. Pojken gick runt kanten på brunnen och höll en fjäderboll i luften genom att sparka till den innan den nådde marken. Han kunde sparka över 500 gånger på rad innan han slutade.Folket som gick i närheten blev förvånade, för det var farligt och krävde enastående balans. Ifall han inte var försiktig skulle han ju lätt kunna ramla ned i brunnen!

Efter att ha blivit tagen av denna uppvisning tog Batuo pojken som sin lärjunge. Pojken hette Hui Guang, och han följde med Batuo till Shaolin för att lära sig buddism och träna på sin Gong Fu. Batuo tog också ytterligare en lärjunge, nämligen den unge Seng Chou. Hui Guang visade sig vara en riktig tillgång. Han behövde endast se en rörelse utföras tre gånger innan han själv hade lärt sig att behärska den perfekt. Han lärde sig därför i en otrolig hastighet, och var enastående duktig på Gong Fu.

Seng Chou å andra hand, var mer simpel och enkelspårigt lagd. Han fick problem med sin Gong Fu träning, för rörelserna han hade övat på en dag hade han glömt av nästa. Till slut blev han så frustrerad av sina ständiga nederlag att han sprang ut till skogs.

Han ville passa på och träna upp sig till Hui Guangs nivå, men hur hårt han än tänkte efter kunde han inte komma ihåg något han lärt sig. Till slut kom han dock ihåg en spark, och från och med den dagen, då det var dags för Gong Fu träningen stack han ut i skogen där han spenderade tiden med att sparka på ett träd.

En dag fick templet viktigt besök. Batuo ville gärna visa upp sina lärjungars kunskaper i Gong Fu, och skickade därför fram Hui Guang och Seng Chou. Hui Guang gjorde en fenomenal uppvisning, han flög nästan fram över tempelgården i en skur av rörelser som fick åskådarna att tappa hakan och jubla. Sedan var det Seng Chous tur. Seng Chou stod ensam framför sin publik och visste inte vad han skulle ta sig till – han kunde ju bara en enda spark!

Han kände en påtaglig ångest, blundade för att hålla borta tårarna, och stampade hårt i marken i frustration och förtvivlan. Till hans stora förvåning hörde han hur åskådarna applåderade och jublade ännu högre än förr, och då han öppnade ögonen såg han att han hade stampat sönder det kraftiga stengolvet han stod på! Efter uppvisningen ville alla åskådarna träna Gong Fu med Seng Chou som sin mästare.

Seng Chou blev successivt mycket känd för sin starka fysik, samt sin snabba och kraftfulla Gong Fu. Han kunde gå på väggar och hoppa upp till tak, men hans yttersta bedrift blev i att skingra två bråkande tigrar och jaga dem på flykten uppe i bergen, enbart med hjälp av sin vandringsstav.